Barnbarn till Höss varnar för Pegida

Publié le par Svenska Dagbladet byTomas Lundin

Barnbarn till Höss varnar för Pegida

Då var det judar, i dag är det muslimer. Rainer Höss, barnbarn till Auschwitzkommendanten Rudolf Höss, säger att muslimer i dag görs till syndabockar. I spetsen går den islamfientliga rörelsen Pegida – som växer explosionsartat och nu sprider sig från Tyskland till grannländerna.

 

Rainer Hoss, barnbarn till Auschwitzkommendanten Rudolf Höss, som under Nürnbergrättegångarna skröt om att han drev ”tidernas bästa förintelseläger”

Rainer Hoss, barnbarn till Auschwitzkommendanten Rudolf Höss, som under Nürnbergrättegångarna skröt om att han drev ”tidernas bästa förintelseläger”

Rainer Höss drivs av kampen mot glömskan. Ibland kommer han till skolor, berättar han, och eleverna vet ingenting. Men förr eller senare är det alltid någon som räcker upp handen och säger att vad Tyskland i dag behöver är en liten Hitler.

– Det är som en varböld som spricker upp, säger 48-årige Rainer Höss som växte upp med ett namn som världen över är ett synonym för människoförakt och massförintelse i industriell skala.

Högerpopulismen i Europa är för Rainer Höss följden av ett länge uppdämt missnöje och en diffus rädsla som lätt kan utnyttjas av välorganiserade högerextremister. Redan nu håller nynazister i trådarna i många av Pegidas lokala grupper i framför allt västra Tyskland.

I östtyska Dresden, där rörelsen ”Europeiska patrioter mot en islamisering av västvärlden” (Pegida) föddes, marscherar varje måndag tiotusentals demonstranter som vänder sig mot vad de kallar förljugna medier, korrupta politiker och en massinvandring som sägs vara ett hot mot Tysklands identitet.

Det är ett sammelsurium av föreställningar som kommer till uttryck. Många är på gränsen till konspirationsteorier. Andra göds av globaliseringen som slår mot jobben. Men det som förenar dem alla är rädslan för en påstådd islamisering av västvärlden.

– Muslimer är dagens syndabockar. Precis som judarna under nazismen, hävdar Rainer Höss som bröt med familjen som tonåring, blev knarkare och två gånger försökte begå självmord. Det var innan han började kampen mot högerextremismen och främlingsfientligheten.

Rainers far Hans-Rudolf var en brutal despot som misshandlade barnen och hustrun. Själv bodde pappan som liten pojke i familjens lyxvilla strax utanför koncentrationslägret, med röken från krematorierna i näsan. Över en miljon judar – men också homosexuella, romer och oppositionella - mördades i Auschwitz.

Som vuxen var pappan djupt präglad av Tredje rikets antisemitism. Efter kriget gjorde han allt för att försvara Rudolf Höss, inte minst i den egna familjen där han styrde med järnhand.

– Min mamma gjorde flera självmordsförsök. En gång försökte hon hänga sig från balkongen. Runt halsen hade hon hängt en skylt där det stod ”Min man är nazist”.

– Klasskamraterna och barnen i grannskapet hånade: ”För dum för att begå självmord!”

Rainer var 12 år när han för första gången anade att det var något som var fel med hans farfar. Trädgårdsmästaren på internatet där Rainer på den tiden gick i skolan var en före detta lägerfånge som överlevt Auschwitz tack vare att han skött kommendantens trädgård.

– Han förstod vem jag var och han plågade mig i veckor. Slog mig med en spade i huvudet, hånade och förnedrade mig. Men han förklarade aldrig varför. Det gjorde senare min lärare som antydde att det hade med min farfar att göra. Och med allt som farfar hade gjort under nazismen.

Senare upptäckte Rainer i föräldrarnas bibliotek en bok om Auschwitz med bilder på Rudolf Höss, mannen som vid ingången till koncentrationslägret lät hänga upp skylten ”Arbeit macht frei” och som berömde sig för att ha styrt ”världens största förintelsefabrik”.

Rainer läste boken från pärm till pärm under en enda natt. Pusselbitarna föll på plats.

– Det var ett ohyggligt uppvaknande. Jag kunde inte gå till skolan på flera dagar. Jag trodde att alla andra visste vem jag var. Och att jag var den siste som till slut hade fattat vem farfar var.

Vägen tillbaka till ett normalt liv blev lång och plågsam. Det var först när Rainer fick barn och deras lärare frågade om han inte ville komma till skolan och berätta om nazismen som hans liv fick en ny mening.

Sedan dess har han besökt hundratals skolor. Budskapet han vill förmedla är att människor som inget vet och inget vill veta är som får – beredda att följa vem som än utger sig för vara deras herde. Beredda att vända sig mot andra grupper i samhället utan att tänka efter.

– Pegida är ett sådant fenomen. Det låter otäckt och kanske långsökt, men när de marscherar påminner det mig om kristallnatten och nazisternas pogromer mot judar.

Högerextremister, säger Rainer Höss, är inte dumma. De växer och vinner terräng. Långsamt men målmedvetet.

Samtidigt har klimatet i samhället blivit kallare.

– Min dotter gifte sig förra året med en muslim. Nu sitter hon hemma och gråter när hon på tv ser hur det hetsas mot muslimer, mot invandrare och mot människor som är annorlunda.

Först 2007 besökte Rainer Höss Auschwitz. Besöket dokumenterades av den israeliske dokumentärfilmaren Chanok Zéevi. I filmen ”Min familj, nazisterna och jag” ser man Rainer Höss som inför en grupp unga israeliska besökare ger sig tillkänna och omfamnas av en överlevande Auschwitzfånge.

Kritiker har slagit ned på filmen och beskyller Rainer Höss för att iscensätta sig själv och för att försöka slå mynt av familjens historia. Under tiden har han donerat allt som är kvar från hans farfar till institutet för samtidshistoria i München. Bland annat leksaker tillverkade av lägerfångar på andra sidan taggtråden, mindre än 200 meter från SS-Obersturmbannführer Rudolf Höss villa.

Till sakerna som Rainer älskade när han var liten finns också en jacka som en gång i tiden hade tillhört en judisk pojke i Auschwitz, mördad i gaskamrarna som farfadern hade låtit uppföra. En pojke – förmodligen i samma ålder som Rainer, men jude och därför utplånad.

Publié dans Articles de Presse

Pour être informé des derniers articles, inscrivez vous :
Commenter cet article